Oj!!!

Hjälp vad tiden går fort!!! Har ju nästan inte hunnit skriva här på hela sommaren... Tänk,
man tror ibland att man har hela evigheten på sig att göra
saker.

Så tänker vi nog alla ibland. Eller? Att man har så mycket tid på sig att göra det och det och det. Sen helt plötsligt har det gått alldeles för lång tid och man har inte hunnit hälften av allt man skulle...

Är det kanske så att vi människor ibland låter livet bara rusa förbi utan att leva här och nu? Man tänker alltid på vad man ska göra sen. I morgon, nästa vecka, nästa månad... i stället för att fokusera på det som händer just nu och ägna sin kraft åt det i stället. Jag säger inte att man inte ska planera, för det ska man, men att man ska vara närvarande i det man gör.

Har man barn, vill ju barnen att man ska vara en närvarande förälder. Tyvärr möter jag allt för många föräldrar idag som inte alls är närvarande. Ja detta gäller ju inte bara föräldrar, utan alla. Oavsett om man har barn eller ej.

Det verkar som om det samhälle vi nu lever i är byggt på att allt ska göras i ett rasande tempo för att man ska hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt...

Inte så konstigt att det kommer upp fler och fler kurser i mindfulness och andra liknande kurser om att kunna leva här och nu. Att det ska behövas kurser till sånt. Egentligen rätt skrämmande tycker jag. Men tydligen behövs dessa kurser, för man ser inte att livet bara rusar förbi en...

Så jag vill passa på att säga:

Livet är Guds gåva till dig.
Vad du gör med livet är din gåva till Gud.

Blessings!