Saknad...

Idag är det ett år sen min kära mor somnade in. Känns väldigt tomt, även om vi inte hade så jättebra kontakt med varandra. Min pappa dog när jag var 3 år, så 2011-04-14 blev jag helt föräldralös.

Det tog flera månader innan jag tog bort mammas nummer från telefonboken... Och väntade länge på att mamma skulle ringa och fråga hur det var med barnen... De saker som fanns kvar i hennes bil som jag fick överta, vågade jag inte rensa bort förrän bara några veckor sedan. Jag tänkte ju att det är ju inte min bil så jag kan ju inte plocka bort sakerna som inte är mina...

Nu är jag inne i en period då jag sitter och funderar mycket över livet. Över de val man gjort, över de saker man inte gjort, men borde göra, över saker man inte borde gjort men gjorde ändå...

Delar ett citat av Moder Teresa:

Vid slutet av vårt liv kommer vi inte att bedömas efter hur många diplom vi fått, hur mycket pengar  vi tjänade eller hur storslagna saker vi gjorde.

Vi kommer att  bedömas efter 

"Jag var hungrig, och du gav mig att äta.

Jag var naken och du gav mig kläder.
Jag var hemlös och du gav mig ett hem."

Hungrig inte bara efter bröd - utan också kärlek.
Naken inte bara för avsaknad av kläder - utan också värdighet och respekt.
Hemlös inte bara av längtan efter ett rum med väggar

- utan också hemlös på grund av avvisande.

Blessings!