Människovärde

Fotad i en busskur en sommardag.

Ibland funderar jag över hur mycket ett människoliv är värt i samhället egentligen... Unga, gamla, sjuka, arbetslösa trampas på (bildligt talat) och får veta ett och annat som verkligen inte höjer deras självkänsla...

Hur kan det ha blivit så i vårt land??? Varför är man inte värd något om man har det lite jobbigare än andra på olika sätt???

Och framför allt: Varför tas man inte på allvar när man vädjar om hjälp??? Varför är det så att man alltid måste kämpa till man nästan stupar innan man får rätt till den hjälp man behöver, oavsett om man är sjuk, arbetslös, gammal eller ung???

Detta upprör mig så mycket och jag som kristen har mycket svårt att ta in att det är så i vårt land...

Men mest frustrerad blir jag eftersom jag vet att jag inte kan göra så mycket åt det. Kämpar på varje dag med min dotter och min egen situation så jag har inte mycket ork kvar till att hjälpa någon annan. Självklart finns allt detta i mina böner, men det känns som att man skulle vilja göra mycket mer.

Och hur tänker våra politiker egentligen??? Ja, de tänker mest på att få så höga löner och fallskärmar som möjligt och bryr sig inte ett dugg om att jag och många många fler inte ens har mat på bordet varje dag...

Många frågor, men svaren uteblir...

Blessings!