Mobbing

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Har haft så fullt upp med annat på sistone...

Mina tankar just nu går till min dotter som har sina svårigheter, vilka hon blir mobbad för. Stackaren. Hon är så ledsen nu och hon kämpar på varje dag med att förstå sig på sig själv, världen runt omkring henne och att andra ska förstå hur hon fungerar...

Det gör ont i ett mammahjärta att bevittna sådant...

Vad jag nu funderar över är hur fruktansvärt det är att mobbing förekommer. Inte bara bland barn, utan också bland vuxna. Utan att ha några som helst vetenskapliga belägg tror jag att bland annat brist på kärlek och förståelse kan göra att vi mobbar andra.

Det Bibeln lär är att vi ska behandla andra så som vi själva vill bli behandlade. Kallas "Den gyllene regeln" och det tycker jag verkligen borde vara var och ens gyllene regel:

Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.

Matteusevangeliet 7:12

Tänk på detta mina vänner!

Blessings!

Kärleksbrev! ♥

Kära vän!

Jag måste sända ett brev för att tala om hur mycket jag älskar dig. Hur mår du? Jag såg dig igår när du talade med dina vänner. Jag hoppades du skulle tala med mig också.

När kvällen kom, gav jag dig en solnedgång för att avsluta din dag och ge dig vila. Jag väntade på dig. Men du kom aldrig.

O, ja, det gör ont. Men jag älskar dig ändå därför att jag är din vän. När du skulle somna, längtade jag efter att stilla, stilla få röra vid din panna. Men du glömde visst av mig. Du vaknade på morgonen och rusade upp, inte heller då talade du med mig. Jag grät, mina tårar var i regnet, jag har ju så många gåvor att ge till dig. Varför vill du inte ta emot dem?

Du ser också ledsen ut idag. Så sliten och sårad. Det gör ont i mitt hjärta, för jag förstår. Mina vänner sårar mig många gånger också. O, om du bara ville lyssna på mig! Jag försöker tala om för dig att jag älskar dig. Jag viskar det i trädens löv och andas det i blommornas färger. Jag ropar till dig genom bergsforsarna och ger fåglarna kärlekssånger att sjunga. Jag omsluter dig med mitt varma solsken och parfymerar luften med mitt väsen. Min kärlek till dig är djupare än havet och överträffar din allra starkaste längtan.

Jag vet hur svårt det är på jorden. Jag vet verkligen det och vill hjälpa dig. Jag vill så gärna att du ska möta min far. Han vill också hjälpa dig. Sådan är min far, förstår du. Bara ropa på mig, fråga mig, tala med mig! Jag har så mycket att dela med dig.
Men nu vill jag inte störa dig längre.

Du är fri att välja! Du får själv avgöra!
Jag har valt dig och därför väntar jag.

Med varma hälsningar,

Jesus Kristus!

Blessings!

Bytestider!!!

Våren och sommaren är verkligen årets stora "bytesårstider"! Vi byter vinterkläder mot sommarkläder, alla blommor och träd blir som nya, vi byter till sommardäck på bilen, vi gör bytesaffärer på nätet. Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Men vet du, man kan även göra andra former av bytesaffärer. Man kan byta ut sin sorg mot glädje, all sin skam mot vetskapen om hur älskad man är, all sin smärta mot fullständig frid i sitt hjärta.

Och den som vill göra detta med dig heter Jesus!

Han vill ta all din sorg, skam, smärta, ja alla dina problem i livet och av honom får du tillbaka glädje, frid, kärlek och förtröstan.

Det funkar. Promise! :-)

P.S Jag menar inte att man aldrig får vara ledsen eller så. Missförstå mig inte. Det är bra att gråta, för det renar själen... D.S

Blessings!

Pengar!

Har du varit med någon gång vid ett arvsskifte efter någon närståendes bortgång? Ja, i så fall känner du igen vad jag kommer att skriva om. Konsitgt det där, den bortgångne behöver inte vara särskilt rik. Ändå kommer girigheten i människor fram på ett mycket tydligt sätt just vid sådana här tillfällen.

-Den ska jag ha! -Nej jag ska ha den! Det blir plötsligt ett väldigt bråkande om varenda liten pinal. Inte minst om eventuella tillgångar. Nu är det ju lagstadgat hur tillgångar fördelas mellan dödsbodelägarna, men det blir ändå ett enda tjafsande om vem som ska ha vad och varför den fick det men inte jag o s v. Alla verkar gå med dollartecken i ögonen. Det finns ett ord för detta: girighet!!!

I Bibeln står att läsa följande:

Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont.
1 Tim 6:10

Naturligtvis är det så vid ett arvsskifte att alla ska ha den del de har lagstadgad rätt till. Men när man börjar resonera som så att "bara den och den dör, så jag får ut mitt arv", då tycker jag nog att girigheten har gjort intrång i hjärtat. Eller när man börjar rota efter pengar i hemmet hos den nyss avlidne.. Är det att visa respekt mot den bortgångne mamman, pappan, syskonet eller vem man än har förlorat? jag bara funderar?

Vet du, lycka kan inte köpas för pengar! Ja man kanske känner sig lite mer tillfreds med livet om man har mycket pengar, men när du själv sluter dina ögon för den allra sista gången, då hjälper det inte hur mycket pengar du än har, för du kan inte ta dem med dig dit du går...

Klicka på länken här nedanför så får du höra en sång:

Linking Park - In the end

Blessings!

Lycka!

Vad är egentligen lycka? Är det att vara miljonär? Är det att ha många vänner? Är det att ha många ägodelar eller ett fint hus? Eller kanske att ha ett bra arbete?

Vet du, alla dessa ting kan inte ge varaktig lycka. Dessa saker jag räknade upp är sådana som kan försvinna på bara ett ögonblick. Du kan förlora alla dina pengar på en sekund. Dina värdefulla ägodelar kan förstöras, ditt hus kan brinna ner eller skadas på annat sätt och arbetet kan ta slut fortare än man tror...

Men det finns en lycka och en glädje som aldrig rubbas och som aldrig försvinner. Den lyckan sitter inte i materiella ägodelar, eller en familj, utan den lyckan sitter i hjärtat! Det är en outsäglig glädje och en fullständig trygghet. Vad beror det på?

Jo, den lyckan kommer av att jag vet att jag vet att jag är älskad av Gud och förlåten genom att Jesus dog på korset för min skull och tog alla mina synder i mitt ställe. Jag behöver aldrig oroa mig, för min Gud tar hand om mig och bär mig genom alla stormar i livet, upp för alla berg och trots vad som händer i livet så vet jag ändå att jag alltid är älskad av Gud och alltid välkommen att "sitta i Hans famn".

Den lyckan är så mycket högre än allt annat i hela världen!!!
Den här sången beskriver vad som är verklig lycka för mig. Klicka på länken här nedanför:

Casting Crowns - Living He loved me

Blessings!

Blommor

Nu när sommaren är på väg och alla vackra blommor börjar växa,
vill jag passa på att ge dig en blomma med den här sången.



Blessings!

Chokladask

-My momma always said; " life was a box of chocolates. You never know what you´re gonna get!"

Det kända citatet från filmen Forrest Gump, beskriver livet så bra tycker jag. För det är ju så det är.

I en chokladask finns ju många olika sorters choklad. Vissa bitar tycker vi bättre om än andra. Men på något underligt sätt blir ändå asken tom till slut.

Många tycker att choklad är väldigt gott, men blir det för stor mängd av den, kan man få ont i magen. Så kan det också vara i livet. för mycket av vissa saker kan göra att man mår väldigt dåligt. Men tänk, då finns en öppen famn vi kan komma till. Guds famn är alltid öppen för oss och jag har själv fått uppleva att Gud helar sår i själen och även i kroppen!

Dessa Bibelverser från Psaltaren är välkända. Men de är så sanna och helt underbara om man tar till sig dem och bevarar dem i sitt hjärta!

En psalm av David.
HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

Psaltaren 23

Blessings!

Livet är kort...

Inom loppet av några år har jag förlorat dels två av mina syskon, men också min mor. Dessa händelser har fått mig att börja reflektera över livet på ett helt annat sätt.

Ingen av oss vet hur länge vi får leva. vi behöver alla lära oss att värdesätta våra nära och kära medan de lever. Vi säger ofta att det var så länge sedan vi såg den och den och att vi borde mötas snart igen.

Ja, men rätt som det är så är det för sent. Även om man vet att en person är sjuk och snart kommer att lämna denna jorden, kommer ändå döden som en överraskning för oss efterlevande. Man tänker ofta att ja, jag ska höra av mig, men inte idag. Jag gör det någon annan dag.

Så var det för mig. Både när mina syskon och min mor gick bort. Helt plötsligt fick jag dödsbudet och då hade jag inte hunnit träffa dem på några veckor...

Hur bra är vi egentligen på att vårda de relationer vi har? Låter vi oförlåtelse och bitterhet stå i vägen för att upprätthålla kontakten? I så fall vill jag råda dig att göra upp med den personen medan ni fortfarande är i livet. Det är det bästa du kan göra. Bitterhet och oförlåtelse i våra liv leder till så mycket onödig smärta...

Ring någon idag som du inte har haft kontakt med på länge. Besök nära och kära medan tid är.

För helt plötsligt finns de inte mer där...

Blessings!

Hopp och förtvivlan...

Livet är som en berg och dalbana. Ibland visar sig en liten liten strimma hopp i våra liv. Men i nästa stund kastas vi ner i förtvivlans virvel. Den senaste tiden har olika omständigheter i mitt liv gjort att pendeln mellan hopp och förtvivlan har svängt väldigt snabbt, väldigt ofta och har gjort mig väldigt sårbar.

Tänk, när en liten strimma av hopp tänds. Det är en känsla som nästan kan sammanblandas med den där lyckokänslan. Man blir så glad i hjärtat och hoppas verkligen att det ska bli bra. Känslan av förtvivlan är i stället en väldigt negativ känsla, som man nog ska försöka undvika - ja, i den mån det nu går.

En intressant sak i detta är att när en människa får vara med om allt för många nedslag av förtvivlan i sitt liv, kan hans/hennes kropp börja reagera, så att man kan få sjukdomar utav all denna förtvivlan. OBS! Detta har jag inga vetenskapliga bevis för, utan det är bara mina egna tankar och funderingar som har kommit fram till detta.

Vad som är viktigt är vad man gör med sig själv när man fylls av förtvivlan? Låter vi alla negativa tankar förgöra oss inifrån, eller låter vi det goda besegra det onda?

Dem sången jag skickade med till detta blogginlägg, är en av de sånger jag har lyssnat mycket på i mina stunder av förtvivlan och missmod.

Jag vet att Gud aldrig lämnar mig, oavsett hur mycket det kan storma i mitt liv. Oavsett hur jag mår eller vad jag gör eller vilken knipa jag än har hamnat i. Det gör att jag känner mig trygg och stark, även när vindarna blåser hårda i mitt liv. Den vind som kommer ifrån Herren, blåser bort allt missmod och alla destruktiva tankar.

Sök HERREN medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
Jes 55:6

Blessings!

P.S Lyssna gärna på låten. :-) D.S

Längtan

Alla har vi något vi längtar efter. Vissa saker längtar vi efter mer än andra. Vissa längtar efter semester, andra längtar efter att få bilda familj. Kanske längtar någon efter att få återse en kär vän som man inte mött på länge, eller att få börja ett nytt arbete...

Så långt allt väl. "Längtor" måste vi alla ha och jag tror att det är bra att vi har dem. Men när man får längta och längta och ingenting händer, blir längtan så outhärdlig att det blir smärtsamt.

Jag har funderat över varför det blir så att vissa får det de längtar efter inom överskådlig tid, medan andra får vänta så väldig länge, kanske hela sitt liv, utan att få uppleva det man längtar efter. Den längtan som blir ouppfylld, kan verkligen orsaka stor smärta och kan hämma en människa så att han/hon verkligen blir fysiskt sjuk.

Men vad jag vet och vad jag har erfarit, är att oavsett vad vi längtar efter, finns det ingenting som går upp emot att få ta emot Guds nåd, förlåtelse, frid och kärlek i våra liv! man kan ändå fortsätta längta, men med Herren som följeslagare i livet, blir det vi längtar efter i första hand att få lära känna Herren mer och mer och få bli mer och mer lik Honom!

HERRE, du känner all min längtan, mina suckar är ej dolda för dig.
Ps 38:10

Blessings!

Lina Sandell

Jag måste bara få skriva några rader om denna kvinna. Vilken gåva hon hade att skriva sånger och dikter!

Hennes fullständiga namn var Carolina Wilhelmina Sandell. Efternamnet Berg tog hon när hon gifte sig. Hon levde mellan 2832-10-03 och 1903-07-27 och var en svensk poet, teolog, författare och psalmförfattare.

Vet du, hon skrev över 1 700 dikter och sånger! Av hennes psalmtexter finns hon representerad med 15 originalverk i 1986 års psalmbok (inkl Verbums psalmbokstillägg 2003). Dessutom finns hennes texter, psalmer och sånger med i många andra sångsamlingar.

Hennes mest kända sång är den vi alla känner till:

Tryggare kan ingen var, än Guds lilla barnaskara.
Stjärnan ej på himlafästet, fågeln ej i kända nästet.

Herren sina trogna vårdar uti Sions helga gårdar.
Över dem han sig förbarmar, bär dem uppå fadersarmar.

Ingen nöd och ingen lycka skall ut ur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner.

Gläd dig då du lilla skara, Jakobs Gud skall dig bevara.
för Hans vilja måste alla fiender till jorden falla.

Vad Han tar och vad Han giver, samme Fader han dock bliver.
Och Hans mål är blott det ena, barnets sanna väl allena.

Tänk, att dessa gamla psalmer står sig än idag. Hur många av dagens sånger kommer att stå sig om några hundra år???

Blessings!

P.S Klicka på bilden så får du höra en annan av Lina Sandells sånger. D.S

Ärlighet varar längst!

Detta kända ordspråk har vi hört så många gånger. De flesta av oss har även sagt dessa ord många gånger. Men varför har vi så svårt att leva upp till detta?

Vi försöker ofta förtränga sanningen så långt det går. Vad vi då inte tänker på är att det sårar andra människor mer om sanningen kommer fram senare (för det gör den alltid) än om man får höra sanningen på en gång.

En kommunikation med människor, som inte bygger på sanning, håller aldrig i längden. Det handlar om förtroende, som tar väldigt lång tid att bygga upp, men kan raseras på en sekund. Vi gör alla saker som vi inte skulle ha gjort och ibland kan det kännas väldigt svårt att hålla sig till sanningen, men det är ändå alltid det bästa.

När det handlar om kommunikation mellan män och kvinnor, kanske man inte vill säga vad man egentligen tycker om den andre, för att man inte vill såra. Visst kan man bli lite sårad av att höra sanningen, men hellre det än att man måste gissa sig till saker och ting.

Mitt motto är: -Säg vad du menar och mena vad du säger!

Jag har tyvärr inte mött många människor som lever upp till detta. Inte ens jag gör de alltid, men jag strävar mot det.

I Bibeln, i Efesierbrevet 4:25 kan vi läsa:
Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar.

Varför ska det vara så svårt???

Blessings!

Vitlök!

Mmm! Vitlöksdoften sprider sig i hela köket! I ugnen står formen med potatisgratäng och puttrar och min mage kurrar högt i väntan på att få ta emot denna varma, vitlöksdoftande gratäng!

Men varför ett eget blogginlägg till just denna lök??? Det finns ju så många andra goda grönsaker som också förtjänar ett eget blogginlägg!!! Ja, visst är det så. Det finns så många goda grönsaker, men just vitlöken är lite speciell för mig.

Det har att göra med det som hände i mitt liv i slutet av 80-talet. Jag hade aldrig smakat vitlök och jag gillade inte alls doften, eller rättare sagt stanken, som jag upplevde den. Nä, vitlök skulle jag aldrig äta i hela mitt liv. Blä!!! :-)

Men, så fick jag jobb på en ungdomsförening, där jag bland annat hjälpte till i köket till lunchrestaurangen. Kocken där, Per, var väldigt bestämd om att alla i köket skulle få prova på att göra alla maträtter. så var det då min tur att tillaga potatisgratäng. Det gick väl an med potatisen, men sen skulle jag pressa ner vitlök i den. Mycket vitlök!!!

Jag sa till Per att jag inte så gärna ville sätta i vitlöken, men han insisterade på att jag skulle lära mig tycka om vitlök, så det var bara att börja skala och pressa...

När det sedan var dags för mig att äta lunch, ja då var det ju bara att ta en portion av potatisgratängen med vitlök som jag hade gjort. Det fanns inte så mycket annat att välja på till köttet. Så jag tog lite tveksamt min första tugga - och satt helt stilla en lång stund innan jag kunde tugga vidare. Såååå gott!!! Potatisgratängen formligen smälte i munnen och vitlökssmaken, som jag innan hade känt sådan ovilja inför, blev helt plötsligt så heeelt underbar!

Vet inte hur det gick till egentligen - men jag började verkligen tycka om vitlök. Det kan ju ha lite att göra med att vi hade vitlök i nästan allt vi tillagade där. Alltifrån vårt eget bröd till potatisgratängen. Men kul hade vi där i köket - på det glada 80-talet!

Så tack Per, för att du invigde mig i vitlökens värld!
Till dig som inte har provat än vill jag bara säga: när du väl börjar tycka om det, är det mycket svårt att vara utan! :-)

Blessings!

Bryr du dig om?

Den s k "Svenska avundsjukan" får inte komma innanför mina dörrar!!! Om jag ser att det går bra för någon annan, eller om någon annan är glad och tacksam för något, då gläds jag med den personen.

Och om jag ser att någon på något sätt behöver hjälp eller bara uppmuntran, vill jag vara där och ge av det jag har, för vem ska annars göra det?

I Bibeln kan vi läsa:
Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter.
Rom 12:15.

Hur ofta lever vi efter dessa ord? Att inte vara avundsjuka på de som har det bättre ställt, utan glädjas med dem. Att gå till de som är ensamma och har det svårt på olika sätt...

Det är egentligen inte svårt att bry sig om sina medmänniskor, men för de allra flesta av oss blir det allt för lite av att bry sig om andra. Man har antingen för lite tid, eller för lite pengar. Ja jag vet hur det kan vara med tiden, speciellt när man är småbarnsförälder. Man skulle vilja ha ett dygn med 48 timmar i stället för 24...

Men allt handlar ju om hur vi prioriterar och planerar. Prioriterar vi att sitta hemma framför TV:n i stället för att gå till den där familjen som har det så kämpigt, ja, då har vi ju gjort vårt val. Ibland kan bara ett kort telefonsamtal till någon räcka för den personen. Så mycket av vår tid tar inte det.

När det gäller pengar, så finns det många i vårt land som har det tufft ekonomiskt och skulle bli otroligt hjälpta av en slant. Men, tänker vi då, jag ska ju åka iväg och resa nu, så jag har inte råd att hjälpa någon.

Din granne kanske sitter helt utan mat. Men, säger du, jag ska ju bjuda hem hela släkten på middag ikväll, så jag har inte någon mat alls att ge min granne....

Ja, som jag skrev tidigare, allt handlar om hur vi prioriterar...

"Medkänsla är din smärta i mitt hjärta."

Klicka här för att lyssna på en sång med ett viktigt budskap.

Blessings!