Alla har vi något vi längtar efter. Vissa saker längtar vi efter mer än andra. Vissa längtar efter semester, andra längtar efter att få bilda familj. Kanske längtar någon efter att få återse en kär vän som man inte mött på länge, eller att få börja ett nytt arbete...Så långt allt väl. "Längtor" måste vi alla ha och jag tror att det är bra att vi har dem. Men när man får längta och längta och ingenting händer, blir längtan så outhärdlig att det blir smärtsamt.
Jag har funderat över varför det blir så att vissa får det de längtar efter inom överskådlig tid, medan andra får vänta så väldig länge, kanske hela sitt liv, utan att få uppleva det man längtar efter. Den längtan som blir ouppfylld, kan verkligen orsaka stor smärta och kan hämma en människa så att han/hon verkligen blir fysiskt sjuk.
Men vad jag vet och vad jag har erfarit, är att oavsett vad vi längtar efter, finns det ingenting som går upp emot att få ta emot Guds nåd, förlåtelse, frid och kärlek i våra liv! man kan ändå fortsätta längta, men med Herren som följeslagare i livet, blir det vi längtar efter i första hand att få lära känna Herren mer och mer och få bli mer och mer lik Honom!
HERRE, du känner all min längtan, mina suckar är ej dolda för dig.
Ps 38:10
Blessings!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar